... aldrig gråta...
Jag gråter aldrig.
Okej...- nästan aldrig.
Om jag gråter, är det av någon annan anledning än den uppenbara.
Jag har gråtit. Några gånger av "rätt" anledning.
Utan kontroll.
I ensamhet.
Om natten.
... och någon gång i samtal... kombinerat med utmattning.
Mina tårar droppar i ett ständigt flöde, och av den känslomässiga dränering, som är jag, i förhållande till detta... har vätskan sinat.
Endast mitt hjärta känner min gråt.
... och ibland min kropp, men jag låtsas inte om det.
Och vad hjälper tårarna?
Många av mina ord är tårar. Här.
En nära vän, och min ena syster häpnade över detta... förfasades... förundrades... och frågade "hur"..........
hur jag kunde hålla tillbaka..........
- förtvivlan har aldrig hjälpt någon... det är mitt redigerade svar.
(den ende som kan hjälpas av förtvivlan är spegeln.....................)
en dödlig sjukdom...
Någon jag känner jämförde efter lång tystnad vår situation med en dödlig sjukdom, med slutsatsen om att vår situation faktiskt är jämförbar med detta.
Ja.
Man kan jämföra...
Sjukdomen är oviss.
Kanske man segrar.
Kanske man förlorar.
*********************************
Sjukdomen är tänjbar, möjlig att hela...
***************************
Sveriges migrationspolitik...
-En dödlig sjukdom.
ett filosofiskt samtal...
Ett samtal som dröjer sig kvar...
En närstående beskrev en läsupplevelse, och tankarna som väckts i detta.
Jag lyssnade.
Jag svarade inte ... bara någon enstaka kommentar......... jag kände anspänningen i min kropp.
Motstånd.
Motstånd skapar negativa lagringar i vår kropp.
(Jag vet)
Detta leder många gånger till fysiska symptom. Sjukdom.
(Jag är medveten om detta)
Att förstå och förlåta källan till vad som skapar detta motstånd inom, är att släppa sig fri- och släppa motståndet fritt...
(Jag vet det, mer än väl)
Jag bevittnar ett exempel beskrivas för mig;
En man som bevittnat sin familjs avrättning, under andra världskriget.
(Detta speglas i mig)
(Jag vet det också)
Förståelsen i exemplet ligger i att se förövarens motiv... och framförallt känslomässiga motiv.
Det handlade gissningsvis om hot. Överlevnad. Rädsla.
...........................................
Så, var lämnar det mig... undrar jag, med käkarna sammanbitna, med axlarna höjda, med hjärtat som avvaktande slår... nästan pausar.......... med benen stelt spända och händerna hårt knutna............
Var lämnar det mig?
***********************
Förståelsen finns att finna i förövarens motiv............
-Jag är ledsen men jag KAN INTE finna det.
Välfärdsvidrigheter?... -det att aldrig ha upplevt något med minsta tillstymmelse till känslomässig utveckling... (alternativt)
... test...........
förutom möjligen någon sportslig sammandrabbning på hemmaarenan?
-Förlåt, nu raljerar jag.
***************
Jag kan inte finna det!
Vem är rädd?
Vem är hotad?
Vem kämpar för att överleva?
- inte är det förövaren.
att aldrig finna ro...
Jag är konstant sysselsatt.
Om dagen med livet och om natten med ett konstant sökande efter distraktion.
En film eller ett Tv-program fungerar väldigt sällan.
Jag sitter i stort sett alltid vid datorn om kvällen, efter att vi nattat vårt barn.
När jag stänger av datorn, startar jag snart telefonen, och med detta sysselsätter jag mig tills det att jag känner att sömnen är på väg att ta över mitt sinne.
Många gånger vaknar jag till med telefonen i handen, där jag ligger i sängen, fortfarande uppkopplad till internet.
Jag torkar många tårar av ansträngning från mina ögon, när sömnen försöker föra mig bort.
...Föra mig bort mot ett tillstånd av ............
stillhet
tystnad
frihet
mardröm
kaos
skräck
tecken att tolka under nästa dag
....................
och...........
ett tillstånd i vilket jag inte har (inbillad) kontroll.
- ett tillstånd i vilket jag kan överraskas.
****************
Jag är soldaten som har nattvakt.
Jag är soldaten som får lov att vila en natt, men som ändå vakar...lyssnar... till ljuden bortom...
beredd.
alltid.
Ett mycket bra initiativ!!! (Älskar det!)
Black Cat Block ser ingen anledning att upprätthålla ett system som baseras på gränser, som kategoriserar och separerar människor!
Black Cat Block har därför kommit för att dra olycka över alla företag och myndigheter som profiterar på människors olycka och misär!
Det finns inga objektiva eller neutrala handlingar. Allting du gör är personligt och baserat på stora eller mindre beslut du tar i situation för situation. Dag för dag. När du går till jobbet så gör du inte "bara ditt jobb". Kanske har du, i försök att göra det som du upplever förväntas av dig, glömt ditt eget ansvar i varje beslut. Din underskrift på ett papper är inte en metafor - den står faktiskt för dig.
Ifrågasätt, bryt rutinen och gå med blocket mot gränserna!
Inga gränser, Inga kontroller, Inga papper
Initiativtagare;
aktionmotdeportation.se
ingenillegal.org
noborderstockholm.org
Svar från migrationsverket...
Vår mejlkampanj har pågått en tid och migrationsverket har besvarat en del av de mejl som sänts på olika sätt.
Nedan följer något exempel, som meddelats oss genom medmänniskor <3 som deltagit i kampanjen;
*************
"Det är Migrationsverkets uppfattning att den allmänna situationen i Iran inte är skäl att bevilja asyl i Sverige. Migrationsverket gör en individuell bedömning för varje person som söker asyl i Sverige. Det finns för närvarande inga praktiska hinder att verkställa utvisningar till Iran.
Med vänlig hälsning
Mattias Thuresson
Kundtjänsten
Migrationsverket"
***************
"Hej
Tack för ditt mejl.
Migrationsverket har redan underrättat personen om skälen till utvisningen. Om du vill veta mer om skälen föreslår jag att du kontaktar personen och ber att få veta dessa.
Med vänlig hälsning
Mattias Thuresson
Kundtjänsten
Migrationsverket"
********************
"Hej
Tack för ditt mejl.
Det kan inte vara negativt för en person som inte är flykting och som inte behöver Sveriges skydd att återvända till sitt hemland och leva där i fred och trygghet.
Med vänlig hälsning
Mattias Thuresson
Kundtjänsten
Migrationsverket"
********************
En del av de insända mejlen har skrivits ut och postats hem till oss, med en stämpel, som markerar avslag.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Vi fortsätter mejla va?!
<3
************
Seyyed Taher Bazyar
Akt nummer ; 10- 270 533
SNÄLLA FYLL I DESSA FÖRSKRIVNA E-POSTFORMULÄR;
Skriv till Migrationsverket :
www.migrationsverket.se/info/525.html
Och kopior till
Migrationsminister Tobias Billström :
http://www.regeringen.se/pub/road/Classic/article/117/jsp/Render.jsp?a=70266&m=popup&l=sv
Hans Press Sekreterare Linda Norberg :
http://www.regeringen.se/pub/road/Classic/article/117/jsp/Render.jsp?a=158626&m=popup&l=sv
Du kan använda nedan färdigskrivna brev eller med dina egna ord:
" Jag skriver till er för att uttrycka min oro över utvisnings hotet av Seyyed Taher Bazyar född 78-01-18 akt nummer ; 10- 270 533
Förutom den allmänna situationen i landet , så är araber också väldigt utsatta för förföljelse och riskerar att bli fängslade , torterade och tom avrättade , just för att de tillhör en minoritet .
Se gärna bifogad information från FN ;
PRESS CONFERENCE BY SPECIAL RAPPORTEUR ON HUMAN RIGHTS SITUATION IN IRAN 20 October 2011;
http://www.un.org/News/briefings/docs/2011/111020_Iran.doc.htm
Iran: UN human rights body concerned over executions and minority rights; http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=40304&Cr=iran&Cr1
Bara ovan information borde vara tillräckliga skäl för att låta Seyyed Taher Bazyar stanna i Sverige .
Men nu är det ju så att Seyyed Taher Bazyar är ju gift med Camilla Bazyar och de har dottern Melikah Gloria Bazyar.
Sverige var en av de första länder som skrev på Konventionen om Mänskliga Rättigheter och även Barn Konventionen.
Att utvisa Seyyed Taher Bazyar bryter mot båda konventionerna och är därigenom inte bara ett brott mot dessa utan också
en skam för Sverige och en oerhörd förlust för mänskligheten .
Det är med stor förhoppning som jag skriver detta mail,
och jag både hoppas och ber om att Migrationsverket
ska omvärdera sitt beslut och låta Seyyed Taher Bazyar stanna i Sverige !
Jag ser fram emot att få höra om ett positivt svar på detta ,
Med vänliga hälsningar
-------------------------- "
TACK PÅ FÖRHAND ♥
BAZYAR´S CAMPAIGN
Vi blev idag meddelade avslag på vår överklagan till migrationsdomstolen...
Idag blev vi meddelade avslag på vår överklagan till migrationsdomstolen.
Tankarna far hit och dit.
Hoppas på vår kampanj på facebook.
Hoppas vi kan få uppmärksamhet av medmänniskor och i media.
Tänker på nästa steg.
Tänker på Europadomstolen nu.
...................
Tänker alldeles för mycket nu.
....................
Känner? ...... - tomhet.
Taher orkar inte mer.
Vill inte veta av någon kamp.
Orkar inget mer.
Jag avvaktar... av respekt för hans känslor...
...hoppas han orkar vidare....!
Jag är kall, hård, rustad till kamp (och i förhållande till kampen--- inte till min familj, självklart <3)
...sammanbiten...- jag kan inte stanna upp. Jag tänker inte göra det.
Om dagen "glömmer" jag allt som har med migrationsverket (=Sverige) att göra
och ger allt jag har för vår högt, högt älskade dotter...
DET kan de alrig ta ifrån oss- kärleken vi alla delar!!! <3
ang. avvisandet av namninsamlingen med ca. 3600 namn...- och en NY AKTION.
Vi samlade ihop ca. 3600 namn.
(Insamlingen fanns på internet, och i pappersformat på olika platser runtom i landet...
Inte alla som hade en insamling i pappersformat lämnade in namn då vi meddelade att vi skulle sända insamlingen till migrationsverket, så det kan ha varit så att vi samlat ytterligare några, som vi inte anmälde)
Hur som helst, blev vi meddelade av migrationsverket att insamlingen totalt saknade betydelse.
Detta är information jag finner mycket viktig att dela, eftersom så många människor valt att underteckna, dela och sprida denna insamling.
Min enda tanke är; Hur kan det totalt sakna betydelse?
-Sanningen är den att om man får TILLRÄCKLIGT mycket uppmärksamhet, så är det omöjligt för migrationsverket att avfärda protester och åsikter... detta har tydligt bevisats i andra fall...
*************
Därför är det nu väldigt, väldigt viktigt att vi tillsammans återigen agerar...
*Gilla* FB-sidan Bazyars Campaign
*Agera genom att mejla migrationsverket, samt Tobias Billström och hans Press sekreterare, så mycket Du bara orkar
<3
* Dela sidan, informationen samt aktionen med Dina vänner och bekanta.........

Foto; Bazyars Campaign (Facebook) https://www.facebook.com/pages/Bazyar-s-Campaign/185471018221051?ref=ts#!/photo.php?fbid=222193667882119&set=a.202673039834182.32902.185471018221051&type=1&theater
************
Förhoppningen är att få så mycket uppmärksamhet som möjligt, för att genom detta kunna påverka, inte bara för oss och vår familj, utan naturligtvis hoppas jag att uppmärksamheten om detta skall leda till att informationen sprids och människors medvetenhet ökar...
- vilket i förlängningen kan leda till verklig förändring... <3
Måste riskera livet för att få stanna - Artikel i Dalademokraten 13/4
Måste riskera livet för att få stanna
Publicerad: 2012-04-13 06:45
Enligt FN:s barnkonvention har ett barn rätt till båda sina föräldrar. Det ska samhället underlätta. Trots det fortsätter Migrationsverket kräva att Taher Bazyar återvänder till Iran.
För drygt ett år sedan berättade Dala-Demokraten om Taher Bazyar och Camilla Östgren som har dottern Gloria tillsammans. Migrationsverket hade avslagit Taher Bazyars ansökan om asyl och avvisningsbeslutet gick inte längre att överklaga. Sedan dess har de kämpat med bloggande, Facebookgrupper och namninsamlingar. Paret har också gift sig.
Amnesty rapporterar om Iran att förföljelse av oppositionella ökat liksom antalet offentliga avrättningar. 2 mars hölls ett val till parlamentet där storayatollan Ali Khamenei vann 75 procent av platserna. Kampen stod mellan ultrakonservativa medan ledare inom reformrörelsen satt fängslade. Inför valet ökade kontrollen och tillslagen mot yttrandefriheten. Även FN och Human rights watch rapporterar om förvärrat läge i Iran.
– En ung släkting, 19 år, greps och blev torterad till döds för att han skrev på en vägg att valet var fel och uppmande folk att inte rösta, säger Taher Bazyar.
När Taher vid något tillfälle yttrat något regimkritiskt i telefon i samtal med sin familj har kontakten brutits och lång tid har passerat innan de har kunnat kontaktas på nytt. När man ansett att något som liknat regimkritiskt yttrats i telefonsamtal har Tahers släktingar vid tillfällen även kallats till förhör berättar Taher Bazyar.
Taher Bazyars politiska engagemang kunde styrkas, i hans ursprungliga asylansökan, av två politiska partier samt av organisationerna Center for Human Rights Foundation och The Ahwazi Refugee and Human Rights Agency. Taher skickade också in kallelsen till domstol från regimen i Iran. Trots det valde Migrationsverket att inte tro på hans berättelse. Migrationsverket kräver en skriven dödsdom.
– Min släkting som nyligen torterats till döds fick ingen kallelse till domstol. Han fick inte ens en varning, men han blev avrättad i alla fall, säger Taher Bazyar.
Eftersom Taher Bazyar har svensk fru och barn kommer han att få uppehållstillstånd även om han inte anses i behov av asyl. Men Migrationsverket fortsätter kräva att han återvänder till Iran för att söka därifrån trots lagändringen 2010 som skulle göra det lättare att få uppehållstillstånd utan att lämna Sverige.
Migrationsverket har dessutom flera gånger ändrat sin motivering. Först handlade det om att Taher Bazyar inte hade pass, när han lyckades få ett pass från Iranska ambasaden var Migratonverkets motivering att de inte var gifta vilket de nu är men inte heller det hjälper.
– Om det inte vore fara för mitt liv att återvända skulle jag väl ta biljetten som Migrationsverket ger mig. Träffa min familj som jag inte sett på sju år.
I det senaste avslag som familjen mottagit skriver migrationsverket att en ansökan kan inlämnas från ett tredje land, i vilket Taher har rätt att vistas.
Detta har nu kontrollerats av familjen, och man har funnit att den vägen är försvårad, i och med att ambassaderna i vart enskilt land själva kan avgöra om de önskar handlägga en familjeanknytningsansökan eller inte.
De tillfrågade ambassaderna väljer att icke handlägga ansökan.
Helena Forsberg
helena.forsberg@daladem.se
• En Facebook-sida, vid namn ”Bazyars Campaign” har startats för familjen
• En så kallad ”urgent action” pågår på denna sida där man uppmanas aktivera sig för familjen.
*************************************************************************************
För att läsa artikeln på Dalademokratens webbsida, var vänlig följ länken; http://www.dalademokraten.se/Smedjebacken/Maste-riskera-livet-for-att-fa-stanna-/
... om att fredagsmysa med en bila hängande ovanför huvudet...
När kvällen kommer och vår lilla älskling vilar har vi utrymme att ventilera våra tankar, planera, samtala och agera.......... gråta........... hoppas, längta och förtvivla......
Vara tysta.
Vila.
Ja, visst gör vi försök att ta med oss energin som råder om dagen till kvällens och nattens timmar.
Det är svårt.
Det är nästintill omöjligt för mig att sitta stilla och ex. se en film eller titta på tv.
Sitta med händerna vilande.
............................ det kryper i hela min kropp.
Hur många stearinljus som än brinner.......... så är kvällen och natten min ventil... och min möjlighet......- min skyldighet till handling.
Dessutom gör tankarna, och känslorna för ont.
.... Vilan blir nästan aldrig vilosam......................
Samvaron är då inkapslad i en trång värld av...... av skådespel.
Vi sitter som oftast stirrande in i varsin skärm.
Jag aktiv på mitt sätt, och han på sitt.
Orden är få.
Vi kan inte vara vi... vi som vi var, där och då.

I längtan och väntan färdas vi dit... i drömmar som glittrar, som hoppas och tror...
Jag älskar Dig Taher............... <3 ................. vi hanterar denna börda, vi är överens... ofta utan att yttra ett ord.
Just nu är vila inget alternativ...
... det finns inget högre än att vi delar detta liv.
Efter mörker träder ljuset fram...
Utan drömmar är vi ingenting.
Empati...? ... och planer för framtiden...
Jag har mött många ord och bemött många frågor och tankar, under vägens gång.
Vid ett flertal tillfällen har jag noterat processer, så tydliga, i människor, om hur tankarna formas, och kanske slår rot i hjärtat... eller ja, i känslan.
Vandringen från tanke till känsla...nästan synbar.......
Jag har vid ett flertal tillfällen sett hur man kämpar för att bemöta det som beskrivits, och hur man enligt alla mänskliga regler relaterar det till sin väg, och speglar detta i sin person... med erfarenheter, perception och relativitet.............
"Det måste vara svårt att planera" är en ganska vanlig "översättning" till något angripbart.

Foto; https://www.facebook.com/pages/Empathy-2012-wake-up-change-yourself-change-the-world/188157641280844?ref=ts#!/pages/Empathy-2012-wake-up-change-yourself-change-the-world/188157641280844
- Ja, det är svårt att planera.
Det går inte att planera ens för nästkommande sekund.
Detta är lamslående för tanken.
Omöjligt att förklara.
Den enda möjliga förklaringen är den som kan ske utan ord. Den som man med känslan i närvaron giver.
Den som bara "är".
Ungefär så fungerar vi, ungefär så fungerar vårt liv... i ett tillstånd av "är".
Rädslan. Oron... Stressen.
Stilleståndet.
Fängelset....
Väntan.
Kanske.
Omöjligheten.
Avslagen.
Hindren.
Döden.
...................................
Drömmarna.
:::::::::::::::::::::::::::::
Drömmarna om det gemensamma livet, drömmarna om barn, drömmarna om giftermål och längtan ... längtan efter mer.......
...... mer liv.
Detta kan på sätt och vis också vara en gåva, att möta livet så... det finns inget utrymme för väntan, tvekan och rädsla inför de goda, innerliga och sanna av drömmar.
Lev.
Lev nu.
Andas.
Lär.
Känn.
Agera.
I veckan har jag och vi agerat för ännu en dröm.
Vi har sagt upp vår lägenhet, för att vi skall hyra ett hus.
(Men om vi inte är tillsammans!?.... hur skall det då gå?......... ............ .................. ................ om vi inte är tillsammans efter i natt? eller imorgon? eller om en månad?- en vecka? en timme?... fem minuter?...... nästa sekund?
- hur blir det då???
- Det finns bara ett svar;
-Vi skall leva, och vi skall leva nu........
och som den store Gandalf säger;
" All we have to decide is what to do with the time that is given to us"
****************************************************
Tankar i natten;
Föds man med empati eller är det något i vilket man förädlas?
Behöver vi kunna relatera för att känna...........?
Behöver vi känna för att kunna relatera?
Kan vi separera oss från speglingen i oss själva?
Kan vi separera tanke ifrån känsla?
Kan vi separera tanke ifrån känslor?
***********************************************************
Bazyar's Campaign ... - agera för förändring!
En sida på Facebook vid namn "Bazyar s Campaign" har startats för vår sak, med hjälp av Human Chain Project.
Denna sida finns tillgänglig för alla Facebook-användare att *GILLA*
Vårt medlemsantal anger vårt stöd för saken, så som vi ser det, och det kan också användas av media som en slags "mätare" för intresset och stödet för vår familj, och frågan i sig självt.
Detta kan, potentiellt, också ha en inverkan på fallet.
På denna sida finns en sk. "Urgent Action", skapad för att användare på ett enkelt sätt skall kunna agera.
Ett exempelbrev finns att finna, som man kan sända migrationsverket via mejl eller fax.
(Vill man sända en egen text, får man självfallet gärna göra det).
Man kan också ringa migrationsverket, och information om detta finns också nedtecknat på samma plats.
Sidans *GILLARE* uppmanas att *DELA* sidan med sina vänner, och en möjlighet finns också att *TAGGA* vänner i de foton som publicerats och publiceras på sidan.¨
Detta för att öka spridningen av ordet och saken, samt möjligheten till att agera för förändring.
Bazyars Campaign finns också på Twitter- följ oss gärna där också! <3
Foto: Camilla Bazyar
Jonas Bergström http://bergstromjonas.se/ publicerar vår historia...
Familjen Bazyar slits isär av migrationspolitiken
Posted on 15 mars, 2012 by Jonas Bergström
Taher kommer från en liten by i provinsen Khuzestan, där huvudstaden heter Ahwaz. Han var politiskt aktiv mot regimen och förtrycket hans folk utsätts för. Verksamheten avslöjades för myndigheterna. Detta ledde till arresteringar. En kamrat greps av polisen och försvann spårlöst, sedan den dagen har ingen hört från honom.
Polisen genomsökte Tahers hem när han inte var hemma. Han höll sig gömd en tid när han insåg faran i att vara förföljd av regimen. Hoten om att bli avrättad gjorde att han bestämde sig för att lämna allt och fly landet.
Taher sökte asyl i Sverige. Tahers politiska engagemang kunde styrkas av de politiska partierna National Liberation Movement of Ahwaz och Ahwazi Arab Peoples Democratic Popular Front samt av organisationerna Center for Human Rights Foundation och The Ahwazi Refugee and Human Rights Agency. Taher skickade också in kallelsen till domstol från regimen i Iran. Utöver detta har också Taher redovisat information om den släkting som avrättades bara månader efter det att han själv flytt.
Trots all denna dokumentation valde Migrationsverket att inte tro på hans historia och Migrationsdomstolen gav Taher avslag på sin asylansökan. Beslutet har överklagats fulltagliga gånger utan resultat. Sedan 2008 ligger ärendet hos polisen för att verkställa utvisning.
Familjen har försökt åberopa den lagändring som trädde i kraft juli 2010 som skall göra det möjligt att se till barnens bästa. Detta har inte lett någon vart. Migrationsverket har också avslagit samtliga anmälningar om verkställighetshinder och ansökningar om familjeanknytning. Den sista ansökan om verkställighetshinder avslogs den 5 mars 2012.
Nu är det bråttom. Snart kan Taher bli utvisad till Iran. Just nu är läget alvarligt i Ahwaz. Sedan januari har minst 49 personer arresterats av regimen enligt Amnesty.
Läs FN:s senaste rapport om mänskliga rättigheter i Iran som bland annat slår fast att politiska fångar blir torterade med elchocker, batongslag, hot om våldtäckt och hot om att skada familj och vänner.
Camilla berättar
”Taher och jag kände till varandra genom gemensamma bekanta och vi blev ett par 2008. Vi flyttade ihop, förlovade oss och vi drömde om att bilda familj. Vår dotter välsignade oss med sin närvaro den 28 december 2009.
Vi drömde om ett gemensamt liv tillsammans. Vi drömde om giftermål och om en varm och trygg uppväxt för vårt barn och de barn som vi i framtiden önskade som syskon till vår dotter.
Våra drömmar var enkla: ett litet hus med en gård att leka på tillsammans. Vi drömde om att en dag kanske kunna resa utanför Sveriges gränser på semester tillsammans. Taher drömde om ett riktigt arbete, om att få ett värde, med tillhörande rättigheter. Detta är drömmar vi fortfarande bär i våra hjärtan.
Dock upptas vi av hotet utvisning som också är ett hot mot Tahers liv. Utvisningen är ett hot mot hela vår familj och vår tvååriga dotters framtid. Om migrationsdomstolens dom verkställs kommer hon, med största sannolikhet, att bli faderlös. Alla dessa år av stress för min make har gjort att hans psykiska hälsa har tagit skada. Vi har kontakt med läkare och vi har tillgång till samtalsterapi.
Vi kämpade länge för att få en godkänd hindersprövning av Skatteverket så att vi kunde gifta oss. Den drömmen blev sann den 24 september 2011 då vi äntligen fick gå till altaret tillsammans.”
Tahers tankar
”Jag vet inte om man med ord kan beskriva hur det känns att vara så rädd för sitt liv att man väljer att fly ifrån allt man känner som sitt, allt man är van vid, sin familj och sina vänner och alla man älskar.
Första åren jag var i Sverige drömde jag konstant mardrömmar om att den iranska polisen jagade mig och jag vaknade ofta genomblöt av svett. Jag flåsade och var upprörd.
Stressen har bara ökat med tiden. Efter att jag fick utvisningsbesked började jag må allt sämre. Nu var jag rädd för det jag hade lämnat och även platsen jag nu befann mig på, var nu också den fruktansvärt hotfull.
Jag och Camilla inledde vår relation, det gav mig glädje och livet i mig vaknade till. Samtidigt gjorde det att jag nu hade ännu mer att förlora.
Efter att vår dotter föddes känner jag mig nästan död. Stressen och skräcken i att förlora henne, min fru och mig själv tar all kraft från mig. Jag är rädd att mitt liv som aldrig ska få lov att börja.
Det som håller mig gående är ljuset i vårt barns ögon och min frus styrka och värme. Jag känner en glädje i att få finnas till, tillsammans med dem, i det som nu är mitt liv.
Jag klarar nästan inte av att leva med tanken att jag skall förlora allt igen. Men jag tvingas ständigt leva med den tanken, varje dag. Hur omänsklig den än är, så är det min dag.
Jag tänker ofta på det att min släkting avrättades av regimen, en tid efter min flykt, för att ha varit politiskt aktiv för samma sak som jag. Han var också kallad till domstol, men vågade inte gå dit och gömde sig därför. När han så blev funnen avrättades han utan domstol.
Min andra släkting som nu blivit torterad till döds av regimen fick inte ens en varning och definitivt inte en rättegång. Jag frågar mig ofta: om dessa två män hade lyckats tagit sig till Sverige och sökt skydd hade de blivit beviljade asyl då? De hade ju inte heller någon skriven dödsdom att visa upp, men de blev dödade ändå.”
************************************************************************************Klicka på länken nedan för att läsa artikeln;
http://bergstromjonas.se/2012/03/familjen-bazyar-slits-isar-av-migrationspolitiken/
Insikt eller rädsla... en uppdatering om läget och tankarna......
Att möta min makes, numera frånvarande, av och till, glasartade blick............ att söka hans hjärta, när han alltmer robotliknande vandrar vid min sida...........
och att lyssna till hans ångest om nätterna.........
Att känna och se vår dotters glädje och kärlek, att se hennes nyfikenhet och önskan om äventyr, vareviga ögonblick, med mig och oss som troget och tryggt vandrar vid hennes sida..........
........... att hålla hennes lilla hand.......... att känna hennes värme............... att uppleva hennes närvaro...............
Allt detta............. allt detta gör att jag, och vi, måste gå vidare. Vi kan omöjligt ge upp. Det finns inte.
Jag fick en ny idé.
Jag såg till att Tahers kontakter i politiska partier, som känner till hans aktivitet, kontaktades, och bad de att nedteckna och bevittna läget i Iran, Tahers släktings död... och återigen Tahers aktivitet och vad detta med största sannolikhet medför i form av bestraffning, vid en utvisning till Iran.
Detta sändes vår advokat, och överklagan vi insänt hade, möjligen aningens mer substans.
.... Om nu migrationsdomstolen godkänner vår överklagan, går ärendet tillbaka till migrationsverket för utredning... och om migrationsverket väljer att avslå, väntar YTTERLIGARE fyra år, med ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut.
Det är en vidrig chansning.
Det var inte förränn några dagar efter det att vår överklagan insänts som jag slogs av tanken och den mycket obehagliga känslan............
- Det kanske inte var en tillfällighet att vi FÖR FÖRSTA GÅNGEN (av alla gånger, och av alla angivna skäl) fick möjlighet att överklaga................................
- Min makes lagakraftvunna beslut om utvisning löper ut i augusti -2012, och detta innebär att en ny asylansökan kan göras av min make.
(Dock har detta, enligt mångas erfarenhet inte betytt särskilt mycket för beslutet som fattas..... de allra flesta vittnar om en extremt liten chans till ett positivt besked, vid en andra ansökan...)
Men ändå.......... tänk om det är så?
Tänk om vi fick chansen att överklaga endast för att de fyra åren plötsligt KUNDE förlängas med ytterligare fyra år, och en mindre kostsam process för migrationsverket..................... tillika större chans att tysta oss???!
Jag må vara paranoid i denna tanke, om så bjuder jag på det, för den indikerar ytterligare hur stor tilltro man känner till systemet, efter att ha "hanterats" (läs: misshandlats) av de ansvariga under en längre tid.
Vi kan omöjligt vinna...
Det finns inget mer att göra.
Vi har fått ett avslag för en tid sedan... som kan överklagas.
Överklagan skall senast vara inlämnad på onsdag, under veckan som kommer.
Vi har fått hjälp att finna en advokat. Vi har beviljats stöd från en fond, för att kunna få denna hjälp.
Vi meddelades att vi hade grund för en överklagan OM vi kunde få tag på ett dokument från Iran.
Vi har slitits mellan hopp och förtvivlan denna vecka, då vi ena stunden lovats detta dokument, och i nästa stund fått lov att inse att vi inte kommer att få det... fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Nu vet vi, med säkerhet att vi inte kommer att få det.
Nu vet vi med säkerhet att vi inte kan "vinna" över migrationsverket.
Nu vet vi att resan är över.
Nu vet vi att det inte finns mer att göra.
Vi "har ingenting nytt" att visa fram.
Vi har "bara" oss själva,
vi har "bara" vårt högt högt älskade barn,
vi har "bara" vårt gemensamma liv...
och vi har "bara" vårt äktenskap.
Vi har "bara" otaliga rapporter om ett förvärrat läge i Iran, skrivna av Amnesty international, FN samt Human Rights Watch........
Vi har "bara" detta.......... och får lov att inse att vi faller på målsnöret.
Vi kan inte längre bryta ihop och gå vidare.
Vi kan bara inse att vi inte kan vinna över migrationsverkets inhumana beslut.
Vi kan bara försöka leva vårt liv i den situation som råder.
... jag vet f*n inte vad jag skall skriva........................... jag har inga ord kvar.



